Skärpning!

Så, anledningen till att jag inte lyckats blogga innan är att jag helt enkelt glömmer bort att uppdatera. Så jag ger mig själv en örfil, femti armhävningar på köksgolvet, och sätter mig med en kopp kaffe för att skriva ikapp.

Det har förvisso varit lite stiltje här de senaste veckorna. För tre veckor sedan var jag hemma med magsjuka Essy, hela veckan, och Yoric fick nöja sig med dagliga promenader och tricksträning i köket. När snön kom den helgen var Essy bättre, och vi kunde vara ute en del i skogen tillsammans. Från att han gick upp i varv de första veckorna så fort Essy studsade omkring här, kunde de nu leka hur fint som helst tillsammans:

"Hoppa du, jag tar emot dig!"

Så fin hund...

Förra veckan var så JAG sjuk. Tisdag åkte jag hem och lade mig, sedan var jag parkerad i soffan onsdag-fredag. Yoric var hos Malin två dagar och fick åtminstone motion och lek med de andra hundarna, så han klarade sig ganska väl. 

Vi har varit lite begränsade av snön, de vanliga rundorna tar ju dubbelt så lång tid för mig, däremot ingen skillnad för honom, så det märks att han har blivit lite rastlös. Inga av hans gamla stresssymptom har kommit tillbaks, däremot har han varit väldigt "på" när det kommit till lek, vara ute och träna. När det nu blir lite mildare, den senaste veckan har temperaturen legat runt -10-15 grader, kan vi sätta igång igen. 

Härom kvällen var vi bara ute på gården och tränade lite enkel lydnad med positionering, fritt följ och inkallning. Han går igång direkt, men det märks lite att vi slarvat ett par veckor. 

Vi provade även att köra lite rapport mellan mig och Malin, där vi efter några vändor fick honom att sätta sig fot jättefint! Så den här hunden ska vi nog kunna träna nästan vad vi vill med. :-)

Vi har jobbat ganska mycket på belöning, som inte bara ska bestå av godis (när jag kallar in honom nu springer han inte till mig utan till min högra hand), så jag jobbar mycket med lek som belöning. Igår fick jag igång honom i kamp så det stod det härliga till; daskade honom på sidorna och tassarna, morrade själv och fick honom till slut att gå all in och morra riktigt ordentligt! När han sedan fick vinna kampen var svansen uppe i taket och hela hållningen var bara så mycket hanhund. Härligt! 

I veckan ska vi plocka upp spårandet igen och förhoppningsvis även kunna komma iväg till klubben för lite träning på appellplanen igen. Både jag och Yoric trivs med vintern, men den försvårar arbetet något. Så även om jag nu ser fram mot att kunna åka skidor är det inte utan att jag redan längtar till vår och barmark, så vi kan ge oss ut på de planerade vandringarna...